Inte riktigt "Apornas planet"...

Charlton Heston i pälsbeklätt sällskap i originalfilmen från 1968.

I filmen "Apornas planet - Uppgörelsen" ("Dawn of the Planet of the Apes") slåss människorna mot en hyperintelligent ras av apor om herraväldet över Jorden efter att en stor epidemi nära nog utplånat oss. Detta kan verka som ett övertygande scenario i biosalongen, men i realiteten skulle det vara mindre tänkbart. Inte bara för att Homo Sapiens visat sig vara duktig på att konkurrera ut primater och andra människoliknande arter, som till exempel neanderthalarna och den "hobbit"-liknande rasen homo floresiensis, utan också på grund av vår mångtalighet. Gorillor och chimpanser kommer tillsammans upp i endast några hundra tusen medan människans befolkningstal stadigt är på väg upp mot åtta miljarder, vilket innebär att vårt släkte, även om den mänskliga populationen reducerades med 95 procent på grund av ett superpotent mördarvirus, ändå skulle förbli betydligt större än de högre apornas.

Om man letar efter det däggdjur som vore bäst lämpat att ta över tomrummet som vi kommer att lämna efter oss efter det att en valfri katastrof tagit kål på vår civilisation är det snarast råttorna som man kan se som lämpliga kandidater, tror vissa forskare. Dessa djupt avskydda smittspridare som lever och frodas på snart sagt varje del av världen som inte står under vatten besitter inte bara en enastående fortplantningskapacitet, utan har också förhållandevis hög intelligens och lever i "samhällen" med avancerad social struktur. Om ett sådant djur skulle få några årmiljoner på sig att utvecklas skulle de inte bara växa i storlek utan kanske till och med lära sig att använda redskap, tror vissa forskare.

Andra organismer som redan dominerar planeten och kommer att göra det miljontals år i framtiden är så små att vi måste använda oss av mikroskop för att kunna se dem. För trots sin ringa storlek är bakteriernas sammanlagda biomassa större än växternas. Att de dessutom utgör en icke föraktlig andel av våra egna kroppar är det sällan vi tänker på. I själva verket skulle man kunna säga att vi är mer bakterier än människor, eftersom våra kroppar består av minst tio gånger så många bakterier som kroppsceller (sammanlagt består en människokropp av cirka hundra biljoner celler), allt enligt Human Microbiome Project. Eftersom de är betydligt mindre än vanliga kroppsceller väger dock den sammanlagda bakteriepopulationen hos varje människa inte mera än cirka två kilo. Bakterier både förökar sig och muterar mycket snabbare än oss, vilket är orsaken till att de fanns här när livet tog sin början på planeten och kommer att fortsätta att finnas här när vi för längesedan är har lämnat scenen.

Frågar man Mark W. Moffett, som är entomologt vid Smithsonian Institution i Washington, D.C, är det dock mot de små, sexbenta krypen som just är i färd med att sätta i sig glassen som du nyss tappade precis bredvid strandfilten man ska rikta blicken om man letar efter världens verkliga herrar. Myrornas biomassa är, deras storlek till trots, nästan lika stor som, om inte större än, människans. Har man studerat myrorna på nära håll så vet man också att de är högt organiserade och använder sig av militär strategi när de hamnar i batalj med andra myrflockar, som till exempel att ta fångar och fösa fram gamla och skröpliga myror i täten som "kanonmat" medan de starka och dugliga soldatmyrorna marscherar bakom dem. Myrornas "gruppmedvetande", där de enskilda myrorna fungerar som neuroner, gör också att de tillsammans bildar en starkt organiserad enhet som kan uträtta mer än man tror.

Oavsett vilket scenario manusförfattarna i Hollywood väljer att bygga nästa storfilm på kan man i alla fall nära en from förhoppning om att man slipper se Homo Sapiens utkämpa sin sista strid mot ännu en skock Klasse Möllberg-wannabes med alldeles för mycket latex i ansiktet....