Skyll allt på tiktaalik

"Guilty as charged!"

Under Devonperioden för cirka 400 miljoner år sedan simmade oräkneliga mer eller mindre bisarra fiskarter omkring i världshaven. En av dessa arter utvecklade så småningom armliknande fenor med vilka den kunde ta sig upp på land. Detta djur anses vara den felande länk mellan fiskarna och de landlevande, fyrbenta leddjuren som den moderna evolutionsbiologins fader Charles Darwin letade efter. När fossilen efter detta djur hittades 2004 på Ellsmereön i Kanada fick den namnet Tiktaalik, som på det kanadensiska inuitfolkets språk betyder ungefär "den stora fisken". Det är Tiktaalik vi ska tacka,alternativt förbanna, för att vi finns till. Ja, och den där asteroiden som utplånade dinosaurierna, förstås!

Se dokumentären på "Vetenskapens värld" på SVT som handlar om Tiktaalik här:

http://www.svtplay.se/video/2462999/vetenskapens-varld/avsnitt-11-du-var-en-gang-en-fisk

Din kropp kan bli ett kraftverk

Som mobiltelefonanvändare har du säkert mer än en gång svurit över att batteriet tagit slut och det är långt till närmsta vägguttag där du kan sätta in din laddare. Men nu arbetar forskarna på att lösa detta problem genom att utnyttja en strömkälla som aldrig strejkar och som alltid finns till hands - dig!

Det är genom att utnyttja nya nanoteknologiska landvinningar som forskare vid Georgia Institute of Technology i Atlanta, USA hoppas att man inom en snar framtid ska kunna utnyttja människokroppens potential som energikälla till olika apparater som vi använder i vår vardag.

Redan 2006 påbörjade professor Zhong Lin Wang sina experiment med att utvinna elektricitet ur människokroppen genom användandet av nanoteknik. I experimenten prövade Wang att bygga små generatorer med nanokablar av olika material. Generatorerna består av två delar som sitter ihop i varandra som ett slags "typer". När de vid en rörelse trycks ihop mot varandra böjs kablarna varvid de elektroner som alstras av rörelsen överförs från den ena delen till den andra. Den del som tar emot elektronerna laddas då negativt medan den som avger dem får en positiv laddning. Genom en kabel som förbinder de olika delarna jämnas spänningsskillnaden mellan de olika materialen i kablarna ut genom att en ström av elektroner leds från det negativt laddade materialet till det positivt laddade. Trots att professor Wang och hans kollegor använde sig av ett stort antal kablar för att kunna omvandla rörelseenergin till elektricitet producerades denna dock inte i tillräckligt stora mängder för att kunna användas till något vettigt.

När en av hans studenter en dag täckte över en generator med plast för att skydda dess yta upptäckte man att denna generade mycket mera energi än de utan plasthölje. Detta upptäckte professor Wangs team till sist berodde på att det förutom den energi som alstrades när kablarna böjdes också alstrades statisk elektricitet på grund av friktionen mellan täckplasten och kablarna.

För att få en ännu större kontaktyta mellan de två delarna och på så sätt kunna frigöra ännu mera elektricitet utrustade forskarteamet det ena materialet med små rör och det andra med små hål som dessa passar in i. På så sätt ökar både mängden elektroner och den statiska elektriciteten. I nuläget kan en sådan nanogenerator producera fem volt och en strömstyrka på 128 milliwatt, vilket är tillräckligt för att ladda till exempel en mobiltelefon.

Ett nanokraftverk kan monteras in i sulan på en gymnastiksko där den utan att märkas kan ta till vara den energi som dina fotsteg genererar, men forskarna har också tagit fram varianter av nanokraftverket som kan byggas in i skjortor och ryggsäckar. Det kan också planteras in i muskelvävnad för att kunna omvandla rörelsen från blodet som pumpas genom blodkärlen till 0,16 watt som kan användas till att driva till exempel en glukossensor hos en diabetespatient. I framtiden hoppas man på att kunna utvidga användningsområdena för nanokraftverken genom att till exempel utnyttja energin som skapas av trafikbuller till att producera miljövänlig el och därigenom underlätta den gröna omställningen av världens energiproduktion.

Dataspel kan vara bra för barn

Kanske inte så farligt som man tror.

Måttligt dataspelande kan ha positiva effekter på barn, visar en ny studie, publicerad i tidskriften Pediatrics. Forskare vid Oxford University har upptäckta att barn som spelade dataspel upp till en timme om dagen var gladare, mer sociala och mindre hyperaktiva än barn som inte spelade.

I studien där nästan 5000 barn deltog jämförde man barn som inte spelade alls med barn som spelade olika slags spel som Nintendo Wii, Sony Play Stations eller andra dataspel. Man fann att de som spelade i upp till en timme hade något jämnare humör än de som inte spelade alls eller spelade i tre timmar eller längre och uppgav att de kände sig nöjda med livet. De verkade också ha mindre sociala och emotionella problem och var mindre hyperaktiva än barnen i de andra grupperna.

Orsaken till att datorspel till skillnad från icke-interaktiv underhållning som tv-tittande kan ha en positiv effekt kan bero på att dessa erbjuder möjligheter till social interaktion, avslappning och utforskande som helt saknas när man till exempel tittar på en film.

Hos barnen som spelade mer än tre timmar om dagen kunder forskarna se vissa negativa effekter. Detta kan bero på att barnen då går miste om andra berikande aktiviteter och spelar spel med ett innehåll riktat till en vuxen målgrupp. Vare sig de positiva eller de negativa effekterna var dock särskilt stora. Andra faktorer, som till exempel om barnen har en välfungerande familj, deras relationer i skolan och om de kommer från rika eller fattiga förhållanden, spelar en betydligt större roll för barnens beteende, slog forskarna fast.

Men det är inte bara barnens välmående kan påverkas av dataspelande. Professor Daphne Bavelier, kognitionsforskare vid Rochester University i USA, har upptäckt att spelen, i synnerhet de snabba actionspelen, kan träna upp hjärnan. I en studie där deltagarna fick spela olika typer av dataspel i en timme om dagen under två veckors tid upptäckte Daphne och hennes forskarkollegor att de som hade spelat actionspel hade klart förbättrad syn jämfört med de andra. Detta menar hon beror på att hjärnan, och inte ögonen, på grund av de snabba skeendena i denna typ av spel tränas i att uppfatta detaljer och kontraster tydligare, förmågor som är viktiga vid till exempel bilkörning.

Daphne Baveliers studie visar också att koncentrationsförmågan verkar kunna förbättras av spelandet, något som går emot den utbredda uppfattningen att actionspel kan få barn att utveckla ADHD. Tvärtom är det så att man för att hänga med i spelen måste vara totalt fokuserad för att inte distraheras av ovidkommande detaljer på den flimrande bildskärmen.

Forskarna upptäckte också att spelandet kan utveckla det matematiska tänkandet, särskilt förmågan att göra numeriska uppskattningar, det vill säga att gissa hur många saker som finns på en avgränsad yta. Barn som är bra på detta blir oftast också bättre på matte i skolan några år senare jämfört med elever som inte har lika lätt för att göra mängduppskattningar.

Att ditt barn spelar dataspel är alltså inte enbart något negativt - det kan tvärtom ha positiva effekter, så länge det sker i begränsad omfattning. Men se först och främst till att de gör sina läxor innan de börjar spela...

Betalkort med chip går att använda utan PIN-kod

Forskare vid universitetet i Cambridge har upptäckt att det finns säkerhetsluckor hos betalkort utrustade med chip som gör att man lätt kan utnyttja dessa för att göra köp även om man inte har PIN-koden. Forskarna har sammanfattat sina rön i rapporten ”Chip and Skim: cloning EMV cards with the pre-play attack”.

Systemet med chipkort, också kallat EMV (Europay, MasterCard and Visa), introducerades 2004 eftersom kort med magnetremsa hade visat sig vara lätta att manipulera och kopiera i syfte att göra falska transaktioner. Gentemot kunder som uppger att de blivit drabbade av kortbedrägerier brukar bankerna hävda att detta inte låter sig göras med EMV, men nu har alltså forskarna visat att detta är fel.

Det man måste göra om man vill ”kapa” ett kort med chip är att manipulera kommunikationen mellan kortet och terminalen.

I en video demonstrerar forskarna hur man med hjälp av en vanlig kortläsare som är gömd i en ryggsäck och har anslutits till ett kort där chipet ersatts av kontaktytor. Det stulna kortet sätts in i kortläsaren i ryggsäcken. Detta kommunicerar nu med den kortterminal som man vill lura via sladden, som man låter löpa genom ärmen, och kontaktkortet. När man ska betala kan man slå in vilken kod som helst, eftersom mjukvaran i kortläsaren i ryggsäcken talar om för kortläsaren i butiken att kortet har godkänt koden. På kvittot står sedan att transaktionen är verifierad med PIN-kod.

”Detta är en av de största säkerhetsluckorna som vi har upptäckt – som någonsin har upptäckts – i betalningssystem, och jag har arbetat i den här branschen i 25 år”, säger professor Ross Anderson vid universitetet i Cambridge till BBC.

Vid det förutnämnda sättet måste man tillgång till kortet när man gör transaktionen. Men forskarna har också visat att man kan ”mjölka ur” information från ett chipkort att användas vid ett senare tillfälle. Detta går i praktiken att jämställa med kloning av kortet, något som bankerna säger är omöjligt.

Den lucka som man i detta fall kan utnyttja är det faktum att det slumptal som kortterminalen skickar till kortet vid transaktionen och som sedan används av banken för att kontrollera att kortets förfrågan om att göra en transaktion är giltig i själva verket ofta kan förutsägas.Genom att mata kortet med en serie
 förväntade slumptal och transaktionsdata kan man utvinna en serie giltiga förfrågningar. Eftersom det inte heller förekommer någon kontroll av om slumptalet kommer från terminalen (eller bankomaten) är det lätt för en bedragare att helt sonika byta ut detta mot sitt eget i förfrågan som skickas till banken. Banken, som inte kan se skillnad mellan denna förfrågan och en äkta, godkänner transaktionen och saken är biff.

För att få bukt med problemet måste man byta ut inte bara den programvara som används i systemet utan också själv korten. Men också efter att detta har gjorts kommer problemet att kvarstå under lång tid, eftersom man måste tillåta gamla kort att fungera tills de blivit utbytta.

Tills detta problem har lösts anser forskarna att kunderna har rätt att kräva att få full kompensation av bankerna om de upptäckt transaktioner de inte känner igen, och att bankerna om de vägrar måste ta på sig den fulla bevisbördan för att felet inte ligger hos dem själva.

Strutsens förfäder var flygkunniga

Har inte alltid varit marklevande.

Strutsen och dess släktingar inom djurvärlden såsom emuer, pingviner och har inte alltid varit de jordbundna varelser vi känner dem som. En gång i tiden kunde deras urfäder använda sina vingar till att flyga med. Att strutsfåglarna nu för tiden är fast förankrade på marken kan förklaras med att dinosaurierna försvann, visar studier av strutsfåglarnas DNA.

Strutsfåglar ingår i den zoologiska gruppen palaeognater (om betyder ”gammal gom”, eftersom skelettet i gommen hos alla dessa arter har en unik uppbyggnad), till vars medlemmar räknas den australiska emun, den nya zeeländska kivifågeln, den afrikanska strutsen, den sydamerikanska stubbstjärthönan samt den utdöda elefantfågeln från Madagaskar. Innan man kunde använda DNA för att studera släktskap mellan olika arter studerade man istället fåglarnas skelett, men detta kunde leda till ganska subjektiva bedömningar av vilka fåglar som var mest besläktade med varandra. Nu har emellertid forskare vid Australian National University i Canberra under ledning av Dr. Matthew Phillips har nu gjort genetiska undersökningar av fåglarna som ger en ganska bra bild av hur deras utveckling har gått till och vilka arter som är närmast besläktade med varandra.

Det har länge varit en vitt utbredd uppfattning att dessa strutsfåglarna härstammar från en gemensam anfader som inte heller kunde flyga. Man har antagit att strutsfåglarnas gemensamma anfader från början var utspridd över superkontinenten Gondwana, men när kontinenterna började glida isär från varandra för cirka 100 – 130 miljoner år blev olika grupper avskilda från varandra av vatten och utvecklades därför på olika sätt. I den australiska studien jämförde forskarna fossiliserat DNA från den enorma elefantfågeln på Madagaskar, som såg ut ungefär som en struts men var cirka 30 procent större, med DNA från andra paleognathfåglar kunde man förvånande nog konstatera att dess närmaste släkting är den hönsstora kivifågeln som finns på Nya Zeeland som är beläget nästan på andra sidan jorden. Man har av detta dragit slutsatsen att det fanns små grupper av paleognather som förlorade flygförmågan oberoende av varandra. Dessa var betydligt mindre än sina efterföljare och var dessutom utmärkta löpare eftersom de huvudsakligen uppsökte sin föda på marken, och att kunna springa snabbt var en förutsättning för att hålla sig undan dinosauriernas käftar. De flygkunniga paleognatherna flög mellan de olika kontinentera, och när dinosaurierna utrotades tillbakabildades fåglarnas flygförmåga och dess nödvändiga förutsättning – låg kroppsvikt. Det evolutionära incitamentet för att förbli liten och smidig upphörde helt enkelt i och med att marken nu var befriad från denna tids ”topprovdjur” och rovdäggdjuren ännu inte hade gjort entré på Jorden. Istället för att ständigt vara beredda på flykt kunde strutsens föregångare nu i godan ro spatsera omkring på marken och leta efter föda – och bli lata och feta.

Tjäna pengar på internet!

En bild säger mer än tusen ord...

När semestern nu för många börjar gå mot sitt slut börjar också ett stort svart hål ge sig tillkänna på bankkontot. Semesterresan, festandet och alla andra aktiviteter som hör semestern till har gjort att banksaldot i rasande takt har sjunkit till nära noll. Nu är goda råd dyra. Vad ska man göra för att få pengarna att åter börja sippra in på sitt torrlagda bankkonto?

Ett alternativ till att börja samla tomburkar kan vara att börja sälja grejer du inte behöver på nätet, men det vet du säkert redan. Blocket är den största svenska sajten för detta, och här kan man sälja allt mellan himmel och jord, inklusive hus och bilar. Men internet erbjuder också andra sätt att tjäna pengar. Man kan till exempel registrera sig på en av de många mikrojobbsajter som finns. Mikrojobb, eller "microtasking", är ett fenomen på stark tillväxt och innebär att man får betalt för att utföra en enklare uppgift, som att leta reda på kontaktuppgifter för olika företag, korrläsa en text eller skriva in poster i en datafil. På dessa sajter kan man enkelt och smidigt erbjuda sina tjänster samt vilket pris man tar för dessa, alltifrån femtio upp till och tusen kronor. Kanske är du bra på att skriva artiklar, översätta mellan olika språk, designa hemsidor, fotografera eller annat. Du tar kontakt med eller bli kontaktad av någon av som vill få ett jobb gjort och får sedan pengarna inbetalade på ditt konto på sajten. Vanligtvis drar sajten en mindre summa från ditt arvode för att du får använda dig av sajten, och det är också vanligt att olika jobb bjuds ut till högstbjudande. 50-lappen och SEO-torget är exempel på ett par svenska mikrojobbsajter, och internationellt finns till exempel Freelancer, Clickworker och Fiverr. Är man flitig, alert och bra på olika saker kan man säkert skapa sig en icke föraktlig extrainkomst på denna typ av tjänster.

Står du ut med att titta på en massa reklam eller svara på konsumentundersökningar kan du tjäna pengar också då detta. På sajter som ClixSense och Neobux kan man registera sig och sedan komma igång och tjäna pengar. Här får man dock räkna med att det tar lite tid innan man börjar tjäna några summor att tala om, då betalningen för ett klick vanligtvis ligger på 0,001 dollar, vilket innebär att man måste klicka på tusen annonser för att komma upp i en dollar. Neobux använder sig därför av ett system med referaler, alltså andra "klickare" som man kan hyra av sajten och vars klickningar du tjänar en viss procent på. Pengarna som du tjänar kan du ta ut via PayPal eller någon annan liknande service som Payza eller Neteller.

Är du lite mera kreativt lagd kan du naturligtvis också starta en blogg och försöka få trafik till denna för att så småningom gå med i till exempel Googles affiliateprogram, där du kan tjäna pengar genom att ha reklam på din sida. Detta kan också ta lite tid och är idag närmast en hel vetenskap med allt vad det innebär att producera ett attraktivt innehåll inklusive en snygg design och välskrivna texter och/eller bra bilder, göra den synlig i Google och andra sökmotorer genom så kallad sökmotoroptimering, eller Search Engine Optimization, förkortat SEO.Tar man sig tid att göra detta kan man räkna med att dra in lite extrapengar varje månad, även om man inte heter Isabella Löwengrip.

Detta är bara några exempel på vad den företagsamme kan hitta på för tjäna pengar på internet. Kom bara ihåg att du knappast blir miljonär över en natt. Och svara inte på Nigeriabrev.

Kaffetåren kan boosta din hälsa

Agent Cooper kan fortsätta att sörpla kaffe med gott samvete

Kaffe har länge ansetts vara en både onödig och onyttig dryck som kan vara beroendeframkallande och orsaka såväl dålig mage som högt blodtryck. De senaste forskarrönen visar dock på motsatsen. Att dricka kaffe i måttliga mängder kan förebygga uppkomsten av neurologiska sjukdomar som Parkinsons och Alzheimers.

Studier har visat att risken för att drabbas av Alzheimers sjukdom och demens kan minskas med så mycket som 60 procent och liknande siffror gäller för insjuknande i Parkinsons. Det verkar också som om skrumplever och Typ 2-diabetes kan förebyggas av kaffedrickande. Likaså tumörer som malignt melanom, coloncancer och prostatacancer i viss mån kan förebyggas. Detta beror delvis på att koffeinet sätter sig på nervceller i hjärnan som kontrollerar motorik och motivation där det motverkar effekterna av ett annat ämne, adenosin, som bildas när vi är trötta och har för lite syre i kroppen. Adenosinet försvagar kroppens immunförsvar, men koffeinet hjälper till att stärka det. Det är de signalsubstanser som dopamin och noradrenalin som koffeinet hjälper till att frigöra som gör att vi känner oss pigga.

I studier har man också sett att koffeinet har en positiv inverkan på minne, koncentration och reaktionstid. Vår förmåga att bränna fett och få kroppen att orka mera verkar också kunna ökas tack vare att koffeinet minskar adenosinets hämmande inverkan så att mera fett kan frigöras från fettvävnaden till musklerna och hjärtat.

Förutom koffein finns det dessutom andra nyttiga ämnen i kaffe, som till exempel antioxidanter, som sedan länge är kända för att kunna motverka skadliga fria radikaler, samt vitaminerna B1, 2, 3 och 5 och spårämnena kalium och mangan.

Men kaffedrickande har inte bara fördelar. Kvinnor i synnerhet bör undvika att dricka för mycket kaffe, då det kan öka risken att få missfall. Och det är fortfarande sant att överdriven konsumtion av drycken kan göra dig retlig och oroad och ge dig insomningsproblem.

Hellre elchocker än dagdrömmar

Ser ut att inte ha fått en "kyss" på länge...

Vad skulle du föredra? Sitta 15 minuter in ett rum utan att göra någonting annat än att tänka, eller att ge dig själv en elstöt? Om du föredrar det förstnämnda tillhör du en minoritet. I en studie som gjordes av forskare vid University of Virginia under ledning av professor Timothy Wilson gavs nämligen deltagarna i denna exakt samma valmöjlighet. Resultatet publicerades nyligen i tidskriften Science.

För det mesta verkar vi tycka att sitta och bara låta tankarna vandra är någonting negativt och bara avleder uppmärksamheten när vi sitter och försöker koncentrera oss på någonting viktigare. Professor Wilson och hans forskarkollegor beslöt sig dock för att i den nya studien undersöka vad som skulle hända om det var dagdrömmeriet som var själva målet. Med våra stora hjärnor som är kapabla att lagra mängder av trevliga minnen och fantisera borde det inte vara så svårt att bara sitta och tänka. Men tydligen upplever många av oss, främst män, detta med att vara ensam med sina egna tankar som så olustigt att man hellre ger sig själv en elstöt för att få slut på det.

"Många människor tycker det är svårt att sysselsätta sig med sina egna tankar, åtminstone om de blir tillsagda att göra det omedelbart", säger professor Timothy Wilson till Science. "I dessa dagar, med alla tekniska prylar som vi omger oss med, verkar vi fylla ut varje stund med någon extern aktivitet".

Nästan 800 personer deltog i experimenten. Till en början deltog bara collegestudenter, men senare använde sig forskarna av en mera blandad deltagarskara i åldrar upp till 77 år som bodde i samma grannskap som collegestudenterna. Oavsett deltagarnas bakgrund, kön och ålder visade sig dock resultatet av försöken vara entydiga: vi gillar inte att vara ensamma utan någon annan möjlighet till förströelse än den våra hjärnor kan ge oss.

I några av försöken blev deltagarna tillsagda att sitta ensamma i ett kalt laboratorierum i en kvart och bara tänka eller dagdrömma utan tillgång till mobiltelefon, musikspelare samt läs- eller skrivmaterial. De fick inte somna och var tvugna att sitta kvar i sin stol under hela försökstiden. De flesta deltagarna fann inget nöje i detta alls och tyckte också att de hade svårt att koncentrera sig. Försök gjordes också i deltagarnas hem, där resultatet blev detsamma, men här passade också en tredjedel av försöksdeltagarna på att fuska genom att till exempel använda sin mobiltelefon eller lyssna på musik.

För att finslipa experimentet ytterligare gavs deltagarna en svag elektrisk stöt. De blev sedan tillfrågade om de, om de fick fem dollar, skulle tänka sig att betala en del av denna summa för att undvika att få ytterligare en stöt. De som svarade ja på denna fråga blev tillsagda att sitta ensamma och tänka i 15 minuter, men med möjligheten att ge sig själva en elstöt genom att trycka på en knapp. Många fann denna uppgift så outhärdlig att de valde att ge sig själva minst en elstöt under denna tid. Främst var det männen som inte stod ut med att sitta ensamma och tänka - hela två tredjedelar (12 av 18) gav sig själva minst en stöt och en gav sig själv 190 stycken. Av de kvinnliga deltagarna var det en fjärdedel (6 av 24) som gav sig själva en stöt.

"Jag tror att de bara ville ge sig själva en stöt för att få ett slut på tristessen", säger professor Wilson. "Ibland föredrar man negativ stimulans framför ingen stimulans alls".

Varför inte göra experimentet själv. Sätt dig bekvämt till rätta i din solstol, stäng av mobiltelefonen, lägg ifrån dig boken eller korsordet och låt  dina tankar vandra fritt i en kvart. Du har ju förhoppningsvis semester och borde ha all tid i världen...

(Källa: Reuters)

Inte riktigt "Apornas planet"...

Charlton Heston i pälsbeklätt sällskap i originalfilmen från 1968.

I filmen "Apornas planet - Uppgörelsen" ("Dawn of the Planet of the Apes") slåss människorna mot en hyperintelligent ras av apor om herraväldet över Jorden efter att en stor epidemi nära nog utplånat oss. Detta kan verka som ett övertygande scenario i biosalongen, men i realiteten skulle det vara mindre tänkbart. Inte bara för att Homo Sapiens visat sig vara duktig på att konkurrera ut primater och andra människoliknande arter, som till exempel neanderthalarna och den "hobbit"-liknande rasen homo floresiensis, utan också på grund av vår mångtalighet. Gorillor och chimpanser kommer tillsammans upp i endast några hundra tusen medan människans befolkningstal stadigt är på väg upp mot åtta miljarder, vilket innebär att vårt släkte, även om den mänskliga populationen reducerades med 95 procent på grund av ett superpotent mördarvirus, ändå skulle förbli betydligt större än de högre apornas.

Om man letar efter det däggdjur som vore bäst lämpat att ta över tomrummet som vi kommer att lämna efter oss efter det att en valfri katastrof tagit kål på vår civilisation är det snarast råttorna som man kan se som lämpliga kandidater, tror vissa forskare. Dessa djupt avskydda smittspridare som lever och frodas på snart sagt varje del av världen som inte står under vatten besitter inte bara en enastående fortplantningskapacitet, utan har också förhållandevis hög intelligens och lever i "samhällen" med avancerad social struktur. Om ett sådant djur skulle få några årmiljoner på sig att utvecklas skulle de inte bara växa i storlek utan kanske till och med lära sig att använda redskap, tror vissa forskare.

Andra organismer som redan dominerar planeten och kommer att göra det miljontals år i framtiden är så små att vi måste använda oss av mikroskop för att kunna se dem. För trots sin ringa storlek är bakteriernas sammanlagda biomassa större än växternas. Att de dessutom utgör en icke föraktlig andel av våra egna kroppar är det sällan vi tänker på. I själva verket skulle man kunna säga att vi är mer bakterier än människor, eftersom våra kroppar består av minst tio gånger så många bakterier som kroppsceller (sammanlagt består en människokropp av cirka hundra biljoner celler), allt enligt Human Microbiome Project. Eftersom de är betydligt mindre än vanliga kroppsceller väger dock den sammanlagda bakteriepopulationen hos varje människa inte mera än cirka två kilo. Bakterier både förökar sig och muterar mycket snabbare än oss, vilket är orsaken till att de fanns här när livet tog sin början på planeten och kommer att fortsätta att finnas här när vi för längesedan är har lämnat scenen.

Frågar man Mark W. Moffett, som är entomologt vid Smithsonian Institution i Washington, D.C, är det dock mot de små, sexbenta krypen som just är i färd med att sätta i sig glassen som du nyss tappade precis bredvid strandfilten man ska rikta blicken om man letar efter världens verkliga herrar. Myrornas biomassa är, deras storlek till trots, nästan lika stor som, om inte större än, människans. Har man studerat myrorna på nära håll så vet man också att de är högt organiserade och använder sig av militär strategi när de hamnar i batalj med andra myrflockar, som till exempel att ta fångar och fösa fram gamla och skröpliga myror i täten som "kanonmat" medan de starka och dugliga soldatmyrorna marscherar bakom dem. Myrornas "gruppmedvetande", där de enskilda myrorna fungerar som neuroner, gör också att de tillsammans bildar en starkt organiserad enhet som kan uträtta mer än man tror.

Oavsett vilket scenario manusförfattarna i Hollywood väljer att bygga nästa storfilm på kan man i alla fall nära en from förhoppning om att man slipper se Homo Sapiens utkämpa sin sista strid mot ännu en skock Klasse Möllberg-wannabes med alldeles för mycket latex i ansiktet....